Stölder och disciplin - att hålla ordning i fält
Pennor och svärd i all sin ära – militärpolisen har batong och skrivmaskin.
Foto: L104:s minnesbok
En internationell fredsinsats, som den i Libanon på 80-talet, är en stor organisation med flera tusentals tjänstgörande. Det svenska sjukhuskompaniet, som senare utökades till en hel underhållsbataljon, bestod av hundratals individer som under en begränsad tid, på begränsad yta skall fungera tillsammans, också ofta med en påfrestande omgivning och med farliga arbetsuppgifter. För att få detta att fungera behövs allt från en egen butik till sjukvård och städscheman. Men också ordning och reda i juridisk bemärkelse och därför behövs också någon form av ordningsmakt för att lösa dispyter och även ibland utfärda straff. Den svenska kontingenten hade å ena sidan en vaktpluton för dessa ändamål, men även en mindre militärpolisiär närvaro. Militärpolisen utredde ärenden i koordination med förbandets auditör och den större organisationen inom UNIFIL.
Förbandet förväntades upprätthålla ordning och reda och hade juridiska befogenheter att utfärda vissa straff. Böter och/eller indragen lön var vanliga påföljder, men i svåra fall kunde vederbörande skickas hem och ärendet hänvisas vidare till åklagare. De allra flesta ärendena som togs upp var dock av enklare och mer vardaglig karaktär där det mesta en individuell soldat misstänktes för var oaktsamhet
I ett fall utsattes den svenska kontingenten för stöld och det stals en skyddsväst efter att en bildörr lämnats öppen – detta avskrevs utan vidare åtgärd.
Det hände ofta att personal bestals på egendom. Detta hände oftast under permission men var inte helt ovanligt även när de var i tjänst. Men FN-truppen fanns på plats för att hjälpa libaneserna först och främst. Auditören (förbandets jurist) och militärpolisen kunde också få i uppgift att hjälpa lokalbor som upplevt problem med tjänstgörande FN-soldater.
Ärendet nedan är bara ett litet axplock av de många olika problem som behövde hanteras autitören eller militärpolisenheten. Under varje insatsperiod om sex månader brukade en bataljon ha mellan 60 och 80 disciplinärenden. Som sagt så var merparten av dessa enkla saker, trafikolyckor var synnerligen vanliga, medan vissa krävde omfattande utredningar och insatser.
