Med stridsfordon 90 i Västafrika

I februari 2004 skickar Sverige ner ett mekaniserat pansarskyttekompani med stödresurser till FN-insatsen, UNMIL, i Liberia. Detta blir den första större FN-insats som Sverige deltar i sedan början på 90-talet. Personalen till insatsen rekryteras i huvudsak från stående internationella beredskapsförband i Sverige. Missionerna får namnet LA01-LA05 och under två och ett halvt år utgör de en viktig del tillsammans med irländare i den svensk-irländska UNMIL Quick Reaction Force.

Läget var relativt lugnt under insatsen och i huvudsak genomfördes så kallade Long Range Patrols långt ut i den västafrikanska djungeln. De största riskerna låg i sjukdomar, vädret och framkomligheten på de dåliga vägarna. Stor hjälp för framkomligheten var de svenska Stridsfordon 90 som inför insatsen hade förstärkts med tilläggspansar och målats vita.

Under insatsen skriver en av gruppcheferna dagbok där vi kan följa arbetet under en sådan Long Range Patrol. Även om insatsen i Liberia var relativt lugn så saknades det inte tillfällen av enskilda incidenter.

2006-05-28 till 2006-06-08 LRP Operation White Light 

Dag 1, 28/5 Marsch till Ghanta

Rullade kl 0600 från Camp Clara och mot Ghanta. Åkte trailer varav de tre första timmarna på förarplats. Skönt att se naturen samt att njuta av AC:en. Kom fram till vår patrullbas vid 1600. Då var det dags att gräva diken kring tälten. Vi valde att sova i Muzzidomes [ett slags kupolformat myggnät] under presenning eftersom vädret var okej samt att vi skulle bo här några dagar. Riktigt soligt och varmt och det var verkligen som en vägg när vi steg ur vagnen. Vi hade i stort sätt suttit inne i denna väl kylda konservburk hela dagen. […]

Dag 2, 29/5 Patrull i Ghanta

Idag rullade vi ut på patrull här i Ghanta. Kl 0800 styrde vi in mot stan och människor var i full färd med att leva sin dag. Plutonen gjorde avsittning och patrullerade gruppvis till fots. Skön och behaglig temperatur. AS1 [Plutonchefen] ingick i vår grupp idag och det var första gången som han var det. Andreas fick fram mycket information som MLRS [ett koncept där en soldat i varje grupp utbildas speciellt för att samtala och samla information], som vanligt. Han är duktig. Det blev en bra patrull och alla kunde bidra med mycket till patrullrapporten. Hälsade på en kille som hade fullt med rå kyckling på händerna. Brände handskarna för att vara på den säkra sidan när det gäller fågelsjukdomar. Det var en kille som ville sälja fisk till oss, såg väl inte alltför lockande ut. Han sa att det var färsk fisk. Kl 1200 blev vi upphämtade av vagnarna och drog tillbaka till patrullbasen för lunch. Tog även lite godis och läsk, gott. Sitter just nu under ett paraply för att få skydd från solen.

Dag 5 1/6, Ghanta

Just nu kl 2137 i muzzien [myggnätstältet] på patrullbasen. Regnet duggar mot presenningen och våra diken är rågade med vatten. Precis innan stod jag och AH och tittade ut i mörkret på andra sidan vägen. En kvinna hade tydligen blivit utskickad av sin man och grät och jämrade sig högljutt över detta. Idag på patrullen hade vi med oss irländske SMO (Senior Medical Officer). Han hette Philip och var ursprungligen från Slovakien. Han var riktigt trevlig och hade tagit anställning i irländska armén förra året. Vi tog det lugnt på patrullen och tog flera raster. Det var varmt idag så det var nödvändigt. Det var en fri 2h patrull där vi ej hade varken tillgång till karta eller GPS. Kändes bra och roligt. Precis när vi var åter på patrullbasen och plockat av oss utrustningen hörde Andreas, Jonas och jag en knall. Det kan ha varit 200 m från oss. Det där var ett skott konstaterade vi. Jag anmälde detta genast till AS2 [ställföreträdande plutonchef] och inom 1 minut hade vi klartecken att gå framåt. Vi fem i gruppen satte av längs stigen i den riktningen vi hört skotten. Jag kommenderade på bröstet gevär utifall vi skulle behöva visa det. Passerade förbi ett hus där vi gick om båda sidor. Fortsatte vidare längs en stig ut i buskagen och kom därefter in på ett gummiplantage och till vänster om oss skymtade vi någon som arbetade. Det var viktigt att vi ej tappade observationen på andra sektorer när vi raskt skulle gå mot denna person. Plötsligt har Johan upptäckt 4 st personer 100 m bakom oss som kommer gåendes genom skogen. De bar vapen och vi visste att det fanns vissa jägare som hade AK47:or. Vi vänder upp och ökar farten mot dessa och samtidigt som vi går ut på linje mot dem säger Andersson något om en AK47 på ryggen och våra blickar fokuseras ytterligare på följet. Pulsen steg en del då. Jag skriker ”United Nations, Stop! Put down your weapons!” Vi hade fortfarande kanske 30 m kvar till dem och de släppte sina vapen illa kvickt. Nån rotade fram sin machete som var nerstucken i bältet. När vi kom fram såg vi hur de skakade av rädsla och det endast låg 3 st SBW [Short-barreled Weapons] jaktvapen. Det visade sig att de skjutit en sk groundhog, murveldjur samtidigt som de stod skärrade. Jag ropade upp AS2 som anslöt till oss. AS2 gav följet information att vi var grupperade 200 m därifrån och att vi reagerar när det skjuts omkring oss. Han sade att de i fortsättningen skulle jaga längre bort. […]