JULAFTON I kongo 1961

I årets julinlägg minns vi Sven Monander, som somnade in i Karlstad den 14 december 2019 efter en tids sjukdom. Sven hade gjort sin värnplikt vid Arméns jägarskola i Kiruna och hade just avslutat sin polisutbildning 1957, då han erbjöds att delta i den internationella fredsbevarande insatsen i Gaza. Han deltog senare i två bataljoner i Kongo 1961-62, där han också sårades i strid. Vid veterandagen 2015 tilldelades Sven Försvarsmaktens medalj för sårad i strid för de skador, som han hade ådragit sig i samband med striderna i Kongo 1961. Sven blev 89 år.

Efter tjänstgöringen i Kongo återgick Sven till polisyrket, först i Kiruna och sedan i Värmland som chef för ekoroteln i Karlstad, där han stannade fram till sin pensionering. I Karlstad träffade Sven Jan-Eric Edström och tillsammans gav de veteranföreningen i Värmland en nystart. Där höll Sven ofta föredrag om sina erfarenheter och minnen från tiden i fredens tjänst. En av hans berättelser tog sin början två dagar före julafton  1961, då specialstyrkan Sven var chef över fick till uppgift att lokalisera och eliminera gendarmernas vapen och materialförråd. 

Sven berättar som följer:

“På morgonen dagen före julaftonen lämnade vi Camp Massart med den samlade specialstyrkan och fördelad på fyra KP-bilar. Vi började framryckningen utefter vägen mot Nord-Rhodesia. Efter beräknat avstånd upptäckte vi en omotiverad "väg" in i terrängen och vi beslutade att följa den vägen. Efter ca 1 km kom vi fram till ett område med ett flertal förrådsliknande tegelbyggnader med plåttak.

Vid genomsökning av förråden fann vi att de innehöll militär material, bl.a. reservdelar till sådana vapen som gendarmerna hade. En byggnad tycktes vara fordons- och vapenverkstad. Vi förstod att vi hade hittat gendarmernas underhållsområde.

Vapendelarna passade även till vapen, som bl.a. irländska bataljonen var utrustad med. Jag rapporterade läget till bataljonschefen och begärde vidare order. Jag fick själv fatta beslutet och föreslog att de andra bataljonerna skulle underrättas och ges möjlighet att hämta material. Svaret blev att indierna och irländarna ville komma följande morgon. Därmed förstod vi att vi måste stanna kvar på platsen över natten. Därför ordnades försvaret och fortsatte arbetet för att kunna förstöra området följande morgon. Jag beslutade att vi skulle spränga och bränna upp hela området. Under natten konstaterade vi rörelser i terrängen omkring oss, men ingenting hände. Vårt försvar blev ett igelkottförsvar med en KP-bil i varje hörn och förstärkt med larm och truppminering där utanför. Läget var inte det trevligaste för en mindre styrka i fiendeland. Någon sömn blev det nog inte. Natten tillbringades ombord på KP-bilarna.

Tidigt följande morgon, Julaftonen, kom personal från de andra bataljonerna och hämtade material. Därefter slutförde vi våra förberedelser och förstörde området och återvände till Camp Massart för att fira jul. Förrådsbyggnaderna innehöll mycket brännbart material, som vi dränkte in och tände på genom att kasta in facklor. I de flesta byggnaderna blev luftblandningen sådan att effekterna blev explosioner med resultatet att luften fylldes med bl.a. takplåt.

När vi återkom till Camp Massart hade julfirandet med julmat och julbön avslutats så att vi i specialstyrkan blev utan julmat och julklappar. Men våra duktiga kockar ordnade ändå mat åt oss. Under vår bortavaro hade rotationen mellan bataljonerna XII och XIV avslutats så att gamla kamrater hade åkt hem och nya hade kommit. När jag kom till mitt rum stod det ett flertal flaskor rödvin på bordet. Kamrater hade hittat gendarmernas vinförråd och jag såg vinet som tack för gott arbete. Och någon störande grk-eld blev det inte. Vi tog ju hand om grkarna. Vid genomgång av förrådsbyggnaderna hittade vi fyra pjäser tung grk med färsk jord på stotplattorna. Detta tydde på att pjäserna nyligen hade använts. Den fortsatta julnatten tillbringade vi i specialstyrkan delvis under bar himmel med rödvin. Den afrikanska natthimmeln ser annorlunda ut än vår himmel. Vi har bl.a. inte Södra Korset…”.

Med dessa ord och med en bild av författaren önskar vi i Fredsarkivet alla våra läsare en riktigt God jul och ett Gott nytt år.