Sixten Svensson åkte i mars 1984 till Israel/Palestina för att arbeta som observatör i Libanon och Syrien (Golanhöjderna), och var på olika OPs (Observational Posts) fram till i november 1984. I september 1984 kom hans fru och tre barn ner för att bo med honom, något som var, och är, vanligt inom observatörssammanhang.  Barnen gick i skola och detta liv fortlöpte till mars 1985. Sixten åkte sedan tillbaka på bataljon L 98, 1988-89 och L 118, 1993-94.

Dagboksanteckningarna nedan ger en liten glimt in i hur det kunde vara att arbeta som observatör i 80-talets Libanon och Syrien. Uppdraget verkar ha präglats av ganska vardagliga bekymmer såsom matlagning, städning, och hemlängtan.

Onsdag 11 april.
OP-dag. Den chilenske kaptenen Morales som ska bli min senior på OP 72, hämtade mig och mina fyra kolli (OP-box, kylbox, blå flottisbag samt stora resväskan) dessutom vindrocken över armen. Klockan 0730 blev jag hämtad. Briefing först på ISMAC House av stf C OGG-D. Därefter till Ausbat där vi blev briefade först av C operation och därefter av BUNMO. Dvs. den UNMO som inspekterade oss och är förbindelselänken mellan oss och den bataljon vi operativt arbetar under. I detta fall Ausbat, Jag köpte tre rullar film på Ausbat.

På OP 72 ca 1000. Det avgående gänget (Belgien, Australien, hade bråttom iväg). En OP består vanligen av inhägnader som förhindrar både djur och människor att ta sig in. Vanligen är att inhägnaden är av sten, 1½ till 2 meter hög 25-40 x 25-40 m i storlek. Här finns baracken, skyddsrum, evacuation car, toalett, dusch, huvudgenerator. Dessutom bränsleförråd, sedan naturligtvis observatörsplattformen. Här finns två. Dels en liten hydda varifrån observation kan ske i skydd av väder och vind. Dessutom en öppen plattform där en mycket stor dubbelkikare står monterad. Baracken – caravanen, är ca 10 meter lång, 3 meter bred, innehåller ett rum med två sängar. Bord, tre stolar. Arbetsbänk med två radioapparater. Arbetsbänk för köksdelen med TV, 5 kanaler. Köksdelen gasspis med kylskåp. För värme en mazout-heater (fotogenspis). Slutligen ett skåp för redskap. Plats finns även i köksbänken. Två skåp för kläder. Skyddsrummet radio med två hjälmar, två flakjackets, två blå skynken att trä över flakjacket (skottsäker väst). I plomberade skåp sjukvårdsmateriel och livsmedel. Plats för ca fyra man. Disk och duschutrymmet värms upp av en mazout. Toaletten, vattenklosett. På taket en vattentank. Sammanlagt har vi fem vattentankar. Jag förmodar att det som spolas ut bara rinner iväg någonstans. OP’n är nämligen placerad högt upp. Bränsleförråd rymmande 200-liters fat av kerozen (fotogen), två fat dieselolja (mazout), ett fat bensin. En liten bensindriven reservgenerator. Huvudgeneratorn en PETTER-STAMFORD diesel. Evakueringsbilen en äldre Wagoneer.

Flyktbilen har i stort tjänat ut, men som duger bra som nödbil. Tjänsten delas av in-door och out-door man. Den som är indoor sköter under ett dygn matlagning, radio, städning i caravanen. Ourdoor man är observer, gör rent de övriga lokalerna samt provkör generator och bilen. Tjänsterna skiftas varje dag. Jag började som outdoor och fick börja med att fylla vattentankarna från en vattentruck som polska kontingenten sköter. Därefter utbildning i att handhava generator, mazout och Alladin lampa. Dvs. PETROMAX LANTERN. Lunch som indoor lagat. Soppa, hackebiffar. Jag har också kört en runda med bilen. Middag kyckling med ris. Gott chilenskt rödvin. Jag fick en present. Ett litet chilenskt askfat av metall. Tidigare hade jag gett honom ett mössband med Kungl. Flottan. I säng 2330. Första OP-dag ÄNTLIGEN - var slut.

Lördag 14 april.
Upp 0730. Min senior sover fortfarande. Jag tänder vår inomhusmazut, vattenmazuten. Tar upp kikaren från skyddsrummet och monterar den på observationsplattformen. Frukost, serverad av Pablo. Rengöring utomhus, toaletten, pissmojjen; tvätt och duschrummet. Rengöringen går i stort ut på att skrubba med lysol på golvet. Jag försöker följa de skrivna instruktioner som finns varför jag gjorde ordentligt rent på toalett och urinoar. Dessutom har jag gjort våra fem skurtrasor ordentligt rena. Pablo skurar caravanen genom att sprida lysolen, sedan tog han skurtrasan med foten över golvet för att torka det. Enligt Lars Ljung på training center i Jerusalem så ska vi först skura golvet som vanligt med skurmedel och därefter desinficera med lysol. Jag börjar vänja mig vid radiotrafiken (på Engelska) och följer den utan svårighet. Jag har duschat igen. Jag har också tagit så många foton som jag vågat av OP´n. Ett ytterst fåtal av omgivningen. Det är förbjudet att fotografera, men jag vill gärna ha bilder för eventuell visning i Sverige. Jag går absolut inte in för att medvetet ta bilder av syriska eller israeliska hemligheter. Pablo är en 30-årig kapten från Chiles flygvapen. Han är Jet-instruktör på Chile Basic-fly-school. Han är gift och har två små barn. Han är duktig, lär mig mycket. Jag har säkert tur som fått honom som senior på min första OP. Han tillbringar mycket tid som outdoorman, observerande. Dessutom kan han pappersexercisen, vilket passar mig perfekt. Radionyheterna i morse från Libanon berättade om nattens offer i Beirut. 6 döda, ca 40 skadade. Häromdagen ett nytt självmordsterroristanfall av palestinier i Israel.

Torsdag 19 april.
Till Libanon i tjänsten med Paddy O´Brien. Vägen till gränsen Syrien – Libanon är motorväg. Målade streck på vägen och mycket bra. Vid gränsen märks kriget. Gränsstationen har varit utsatt för flyganfall, förmodar jag. Sönderbombade hus. Söndriga fönsterrutor, utbrända fordon. Från gränsen till Chtaura är vägen på bägge sidor kantad av affärer. Dessa säljer det mesta. Kameror, klockor, vide, mat, kläder. Allt ifrån i skjul till bättre byggda hus. Kunderna äroftast Syrier som åker hit och handlar det som ej finns i Syrien. Enormt skräpigt. Chatura är muslimskt och belägrat av syriska trupper. Ca en mil från Chtaura ligger Zahle som är kristet och hålls av Libanesiska armén. Zahle är som en liten fransk stad. Moderna, ja till och med mycket moderna butiker med bra urval. Tex mycket vackra kläder, bl a från Spanien. För ca en månad sedan blev staden utsatt för artilleribeskjutning. Flera hus är bombskadade. De flesta butiker har öppnat igen. Varoena i butikerna är senaste nytt. Dock i stort sett endast ett ex av varje. Och inte som i Sverige där samma TV, radio, video mm finns i 10-20 ex. Jag handlade OP-mat. Växlade dollar till Syriska pund. Tillbaka i Chtaura hittade jag en affär med libanesiska vykort. Inte från Chtaura och Zahle, men ändå. Jag såg även libanesiska dockor. Jag måste passa på vid något tillfälle och köpa. Paddy är på jakt efter video. Vi stannar därför vid ett flertal affärer. Oftast kommer det direkt ett barn och vill ha backshit, eller hur det stavas. Tiggare alltså. Vi ger aldrig någonting. Det går inte. Vi skulle aldrig bli lämnade i fred. En mycket varm dag. Säkert den varmaste hittills. Åtminstone för att sitta i en bil. Säng 1900. Trött.

Tisdag 15 maj.
OP dag. Jag hade trots jag var junior hämtat bilen i går. 0730 hämtade jag min senior, David Given, australiensare. Ca 1000 OP 57. Detta är en mycket lugn OP. Den näst södraste på Syriensidan. Här finns minfält, en syrisk postering, en fix tank, dvs. en syrisk stridsvagn som är nedgrävd så att endast tornet sticker upp. Dessutom ett vrak från kriget från 1973. Någon kilometer härifrån ligger ”The Valley of the tears, där Syrierna under ett slag 1973 förlorade över 300 stridsvagnar och ett antal man. I skyddsrummet finns en inskription i väggen ”Example of a very long OP, from oct 4th 73 to 19 oct 73, Vapt Schroll Nielsen DK, Capt Cloostermans B. LOMansour Syr. War started at och 6th 73 1400 LT. And …the relief came at 0900 hrs 19 oct 73 consisting of Maj Mallingcrodt NL, Capt Mountain CDN. LO Marout Syr.  (Malli was bombed out of his flat in Damascus during air raid of 09 oct 73 in which Dick Tjorswang N, his wife and youngest daughter were killed.) R.I.P. Cease fire commenced at 0500 hrs wed 24 oct 73”.

Under min testkörning med flyktbilen, 25 km, såg jag mer rester från kriget här än jag sett någon annan stans på Golan. Bl. a. två kanoner, varav den ena vitmålad stod framför den finska posteringen 80. Given bjöd på kyckling, sallad och hemlagade potatischips. En UNMO försökte vid ett tillfälle besöka vår fix tank. En post öppnade eld. Ett kulhål i den ena radiomasten minner om den händelsen.


Söndag 17 juni.
Här händer det åtminstone violations. Fåraherdar som korsar Alfa-line och låter sina djur beta ända fram till israelernas säkerhetsstängsel. Israelerna uppträder mycket professionellt. Längs stängslet löper en väg där de ständigt patrullerar med bil. Ca varje 15 minuter kommer en patrullbil. De kör sakta och tydligen verkligen studerar gränsen. Vårt jobb börjar bli enformigt. Om vi inte skaffar oss sysselsättning så kan det verkligen bli tråkigt. Jag försöker läsa och lära mig engelska. Magen krånglar på oss båda. Hans och hans familj har varit på semesterresa och då drabbats av någon magåkomma. Jag vet inte om mitt magkrångel är en följd av hans (vid matlagning mm). Tidigt i säng för oss båda.


Söndag 15 juli.
Lugn dag. Varmt. På natten hände desto mer. Omkring midnatt öppnade israelerna eld ca tre kilometer väster om oss. Vid Alfa-läge. Ca 15-20 eldskurar med automatvapen + att de använde lysgranater. Granaterna antände gräs och buskar. Under tiden förde israelerna fram förstärkning i form av fordon, med patruller förmodar jag. Det verkade som de spanade längs deras säkerhetsstängsel. Omkring halv två öppnade Israelerna eld med lysgranater från artilleri. Under en timma sköt de 32 lysgranater. Dessa antände i sin tur gräs. Det var över ca 0300. För mig var det bara av avsluta det hela med en shootrep och två Sitrep.


Fredag 7 september.
Upp 0500. OP-dag till OP Khiam. 0600 blev jag hämtad på Rechouse för transport till OGL HQ Libanon. Efter orientering om organisationen i OGL blev jag transporterad på en training-OP-tour fram till OP Hind, Ras. MAR och Khiam, som denna omgång bli skulle en egen OP. På OP:n fanns redan den holländske kaptenen Joop Vangangel. Avlösning på OP´n är på torsdagar, men då hade jag check in, därför började jag tjänsten idag i stället.

OP Khiam ligger i den s.k. enklaven, där SLA South Lebanon Army, under brigadgeneral Lahad verkar. Detta område är det där den kände Magor Haddad verkade. 6 kilometer från OP´n ligger Chataue Beaufort, det berömda fortet som PLO höll och som Israelerna efter hårda strider intog. I vår stark 12 cm kikare syna Beaufort tydligt. Raserat kraftigt på sina ställen, men större än vad jag trodde. På andra sidan Israel och något bortom, Syrien. Ca 15 km bort bör man vid bra väder kunna se min första OP i Syrien, OP 71. Jag började som Inn-doorman. Här skiljer sig uppgifterna mot vad jag är van vid. Frukost och lunch lagar man själv. Inn-doorman sysslar med alla sysslor som inte har med observationen att göra. T.ex. fylla generatorn, bränna sopor mm.

I OGL område förekommer mer våld än vad jag hittills råkat ut för. Israel har ockuperat södra Libanon. En form av libanesisk motståndsrörelse existerar, vilket medför att överfall mot israeliska patruller förekommer i stort sett varje dag, med döda och sårade israeler som resultat. Hittills har 85-86 UN-bilar blivit hijackade. Den senaste i februari. Därför rapporterar alla fordon tillhörande OGL, på radio, vid särskilda checkpointer (se lista rapporterings-plaster nedan). Dessa ligger vid endast ett par kilometers mellanrum. Skulle en bil som är under förflyttning inte höra av sig efter 30 minuter, gör movementcontroll stationen OP LAB anrop (OP LAB återfinns på kartan ovan nästan vid kusten SO NAQOURA). Inget svar från fordonet uppfattas som om det är kapat. Här skall alla som förflyttar sig i området bära flackjacket och hjälmar. Dvs. medföra dem i fordonet. Jag lagade min potatisgratäng och behöver jag tillägga, mycket uppskattat. I säng ca 2400.


Onsdag 10 oktober Malariadag.
0745 gick jag upp, utvilad efter god sömn. Freddie Swords, senior på HIN hämtade Marki 0900 för mobile patrol. Ensam igen. Under förmiddagen en overflight. Denna OP är inkopplad på Libanons elnät. Det innebär att vi har ca 175 volt istället för 220. Som brukligt är, har vi även main- and spare generator. Två grannfamiljer har blivit inkopplade på generatorn. Enligt hörsägen var det en svensk UNMO som har gjort detta. Detta har blivit ett (litet!?) problem. Grannarna säger till på eftermiddagen när de vill se TV (”starta generatorn”). De säger till på kvällen om observatörerna stänger av generatorn för tidigt. De ber att få vatten av vattentrucken, vill ha bensin.  Det har också förekommit att de lämnat kött som de vill ha förvarat i OP´ns kylskåp. Nu är det bestämt att 15 oktober skall alla kontakter med grannfamiljerna brytas.

Det låter inte som att grannarnas behov/krav är så stora. Men de ökar så sakta. Just nu känns det som observatörerna står ”på tå” för grannarna. Inte alla kanske? Hälften. Det är olustigt att jobba under sådana förhållanden. Det är naturligtvis synd om befolkningen. Grannarnas problem delas av hela Libanons befolkning. I går fick jag ett brev från Bengt Hoppe och ett från Mats Hallsund i Damascus. Bengt skickade med Bagdad-observatörernas tjänstgöringstecken som han lovat mig. Dessutom kom ett brev från min far som blev mycket glad för kniven jag skickade honom i födelsedagspresent.


Söndag 14 oktober.
Sovmorgon. Väcktes 0930 av Peter som berättade att vår fältkikare hade blivit stulen från andra våningen på OP:n. Hur tjuven burit sig åt är en gåta. Men det är inte första gången något försvinner. Därför är taggtråd dragen längs de två yttre tillfartsvägarna som finns på andra våningen. Antingen har tjuven klarat att klättra längs taggtråden eller använt stege (det sista verkar trots allt otroligt). Två fönster på andra våningen gick att öppna utifrån. Det är ju en tråkig avslutning för oss på OP´n att detta hände. Vi har framfört det till grannfrun som pratar engelska. Hon skulle tala om det för byns Mafti.